AmericanWay

Vaknade kl 02 i natt med en snudd på obeskrivlig nackvärk. Det kändes som om någon bundit ett rep runt skallen och stod och hoppade på bakhuvudet. Gick upp och gjorde som jag brukar när ja får spänningshuvudvärk orskad av nacken, dvs smörja på Volatren gel. Det hjälper ingenting, Går upp igen och tar en hel muskelavslappnande tablett istället för en halv som normalt räcker när jag har överdrivet ont i ryggen. Trycker på triggerpunkterna i nacken, Inget händer, lägger upp spikmattan och lägger huvudet på den för att få musklerna att slappna av. Ligger ca 45 min, går upp och spyr, lägger mig igen, sen minns jag inte mer.

 

När ja vaknade imorse igen va ja sjukt trött och det kändes det som huvudet blivit överkört av ett tåg. Lyckligtvis hade vi bara skola i 2 timmar så det gick ju att härda ut den otroligt dålig lektion om kost och kosttillskott. Har man ingen klok kunskap/ utbildning ska man inte föreläsa och definitvt inte undvika diskussion och debatt i ett sådant "hett ämne".

 

 

 

 

Dagen fick en välbehövlig vändning när AIK gjorde sig själva, publiken och Ivan rättvisa genom att inte bara hedra honom utan att även köra över IFK fullständigt. Det kom ett par tårar innan avspark när hyllningarna avlöste varandra. De måste varit oerhört svårt för spelarna att fokusera och hitta den mentala laddningen innan avspark mitt i denna känslostorm. Kanske var det också därför det slogs någon form av världsrekord i att lyckas missa 2 straffar på 28 sek, När IFK tar ledningen tänkte nog jag liksom många andra: "Vad är det här för jävla säsong, nu är det kört". 

 

Men sedan visade verkligen spelarna upp vad allt vad AIK står för både på och utanför planen. Att efter allt som hänt vända 0-1 till 3-1 och se till att IFK inkasserar årets första torsk är fan en jävla bragd!

 

 

Kiropraktor besöket ikväll var formodligen lika givet som segerölen var på East efter matchen