AmericanWay

Om livet på, utanför, och runt National Personal Traning Institute Orlando

Det är dyrt på sjukhus i USA

Kategori: Livet

5000 dollar blev notan för uppöppning och dräneringen av dom 3 infekterade såren på min överarm. Fick sitta 9 timmar i väntrummet på akuten innan ja kom in kl 03. Idioterna hade kallat in mig kl 01,men då hade ja tydligen somnat till o inte svarat så dom trodde jag hade gått. Uppå allt ska jag tyvärr tillbaka redan på lördagn och det fungerar inte som i sverige att man kan ringa och boka tid, utan man måste gå vi akuten. Ja tänker göra klart för dom ganska omgående att ja inte spenderar mer tid i de där jävla väntrummet.


Smärtan jag upplevde var över all rimlig fantasi. Alla som behandlat mig för muskelsmärta har sagt att ja är väldigt smärttålig och jag delar absolut deras uppfattning. Går man runt och har ont dygnet runt i 7 års tid blir man naturligt ganska bra på att hantera smärta, men det har vara något lååångt utöver det. Att det skedde mitt i natten när kroppen var ganska uttömd på energi gjorde ju saken bara ännu värre.

Åkte och hämtade ut antibiotika och painkillers idag det första ja gjorde när ja vaknade, 70 dollar, tack! Kan i princip i röra armen alls pga det övre såret som måste ligga i kläm på nångon närv för axeln är helt obrukbar.

Några komiska saker tar ja dock med mig från detta elände.

1. Doktorn frågade ja vet inte hur många gånger om ja tagit droger. När ja till slut förklarade att ja ja studerar till PT o lever realtivt hälsosamt började hon istället gå in på steroid spåret. Då sa ja bara "steroids with this thin body, RU insane, what kind of shitty steroids would that be?!"

2. När ja ligger där och har som ondast och verkligen vrider mig i smärta kl 04.30 tänker ja ändå att imorrn ska ja följa upp och köra ett redigt ryggpass. När sedan läkaren säger att ja inte kan träna på 7 dar minst, blir ja helt chockad och ifrån mig. Ganska lustigt hur man tänker, ja kan fan inte ens röra armen idag, och även om ja kunde det så skulle det förmodligen forsa ut blod om jag började anstränga mig de minsta. Dessutom är de farligt nära nervbanorna i armen, 

 

Kanske säger det väll lite om hur mycket man älskar att träna och hur målmedveten man är men framför allt hur pass naiv man är i sådana situationer.


Den här bilden tog ja igår på dagen, tanken var att lägga upp den och skriva "nu är ja redo för examen och examensfest heela fredagen"  Idag är verkligheten och tongångarna tyvärr något helt annat, ungefär så HÄR

Kommentarer

  • Robin säger:

    Hej, tråkigt med armen. Hoppas det blir bättre!
    Fick mejl från AE att det finns några platser till hösten.
    Tänkte fråga dig hur du gjorde med visum o CSN? Tog du kontakt med CSN eller hjälper skolan till med det? Jag är dålig på hur sånt fungerar.
    Ha det bra!

    Svar: Du ansäker till csn,men du måste ha kommit in först o fått papper från skolan. de e en jävla soppa med visum o alla intyg och intervju i sthlm, men det går bra om man har tid till de.samma där du måste ha alla papper fr skolan först innan visumansökningen skickas in
    John Larzon

    2013-04-11 | 21:30:20
  • D-P-K säger:

    Små skitsår blir stort problem.Fy för fan! Hoppas att antibiotikan hjälper snabbt,2-3 dar,annars är det för djävligt i kubik! Borde vara bättre på lördag annars får dom sätta in starkare antibiotika.Tog dom en odling?
    Tur i oturen att stölden gjorde att du nu har en gällande försäkring iaf...
    Förhoppningsvis känns det bättre för dig redan imorgon! Jag hoppas och vill tro det!!!

    2013-04-11 | 23:36:57
  • mosta säger:

    oh, vad jag tycker synd om min gullgris. HOPPAS ALLT SER BÄTTRE UT NÄR DU NU SKA PÅ EFTERKOLL. Jag tycker du har blivit riktigt biffig, ta det nu bara lungt så ordnar sig det till slut många kramar från din älsklingsmoster ha ha

    2013-04-13 | 11:23:47

Kommentera inlägget här: